onsdag 18 oktober 2017

Del 1 Kirgizistan

Jag började min spännande resa i Centralasien i Kirgizistan, i huvudstaden Bisjkek.
Och vad kan vara lämligare än att börja på marknaden.
De stora sega bröden som förekom vid varje måltid fanns till försäljning överallt.


Ett pampigt garnityr av guldtänder visar försäljerskan stolt upp.
På marknaden såldes allt från den egna gården. Man tog de burkar och flaskor som man fick tag i för att fylla med sina hemmagjorda alster. 


Avdelningen för nötter och torkade frukter på den jättelika marknaden.


Här såldes ett slags hemmagjord snus i kulor. Givetvis sköttes den försäljningen av karlar.


Jakkött hängde i långa rader. Det kommer från den långhåriga jakoxen, smakar en aning vilt.


"Ja, det säger jag bara, lilla stumpan, att det här är det bästa späck man kan få tag i!"

Skolflickor i sina typiska skolkläder. 
Huvudstaden Bisjkek har en knapp miljon invånare. Kirgizerna är ett turkiskt folk med mongoliska inslag.


Skolbarn på väg hem på eftermiddagen.


Efter Sovjetunionens fall blev Kirgizistan 1991 självständigt för första gången. Då gällde det att skapa en nationskänsla för den nya staten. 
Man plockade fram gamla hjältar och här har man rest en staty över den historiska hjälten Timur Lenk.


Jag och kamrat Lenin. Detta är den enda statyn från Sovjettiden som har fått stå kvar.


I detta område med sovjetiska hyreskaserner låg vårt hotell.


En av alla de gamla utkikstorn som vi stannade till vid på vår väg genom norra Kirgizistan.


Vid sjön Issyk Kul övernattade vi i en jurta. 
Det är en boendeform som fortfarande används av de nomadiska folken i området.

Sent på kvällen tillreddes kvällsmat i en av jurtorna.
Jag tyckte faktiskt inte att det var lätt att sitta med korslagda ben på golvet vid de låga borden.


En berkutchi, en jägare som bedriver jakt med rovfåglar, visade upp sin örn.


Den skarpögda örnen verkar trygg hos sin jägare.


Dessa kirgizer är skickliga till häst. 
Här gäller det att i full galopp plocka upp ett tygstycke från marken.

Häftigt att se dessa skickliga kirgizer visa upp sina färdigheter.


Här ska ett fårskinn föra i mål.


Bara några meter framför mig kommer ryttarna i full galopp i sin iver att vinna en envig.


När vi fortsatte norrut hamnade bussen några gånger mitt i en fårhjord som blockerade hela vägen.


Tjingiz visar stolt upp sin lillebror Ruslan.


Det vilda landskapet i Tien Shanbergen.

Plötsligt passerar en hjord hästar genom byn i full gallopp.


Det storslagna landskapet med de rödtonade bergen.


En hästhjord passerar oss i full fart på sin väg ner till vinterbetet på låglandet.


Fem öre kostade det att få använda denna mugg. Men vem skulle man betala? Inte en människa fanns inom synhåll.

Under en promenad i den lilla staden Karkol träffade jag på denna lilla matvarubutik. 
En man, som såg mig strosa runt, kom med en påse äpplen från sin trädgård. Han gav den till mig, och önskade mig lycka till på min fortsatta resa.


En tidig morgon fortsatte vi mot gränsen till nästa land - Kazakstan. 
Gränsstationen låg mitt ute i det ödsliga landskapet, men där fick jag inte fotografera.